Curt Wrigfors tilldelades 1997 byggnadsvårdspris med följande motivering:
Har med känsla för tradition, ekoloki och material återskapat den kulturhistoriska miljön Börsebo by och därmed bidragit till bevarandet av den småländska byn

Curt Wrigfors was awarded the 1997 building maintenance award with the following motivation:
With a sense of tradition, echolocy and material has recreated the cultural-historical environment Börsebo village and thereby contributed to the preservation of the Småland village

Årligen på midsommarafton bjöd vi in släktingar och vänner som fick klä och dansa omkring midsommarstången. 

På Börsebo levde vi bondelivet. Efter att vi under ett par år haft djur för sommarbete köper vi fem kvigor och en tjur och besättningen växte år efter år tills vi hade 25 kor och ungdjur. Vid midsommartid varje år köpte vi in 2-3 smågrisar och gödde upp som vi sedan slaktade på gården och blev till mat på bordet hos vänner och släktingar. Hönsen värpte och gav oss ägg till frukost. Cheferhunden Kimbo vaktade ambitiöst varje rörelse av okända i vår omgivning. Katten Sara med kattungen Filip såg till att inga råttor kunde bli långlivade på gården..

Vi förvärvade Börsebo By 1988. När vi kom till Börsebo var det öde och tomt, visserligen bodde det folk i granngården men i vår del av byn fanns inget liv. Min dröm var att återskapa byn till en 1800-talsmilö. Husen var förfallna eller bestod av knappt halvfärdiga reparationer. Det växte hallonsnår på golven, fönster och dörrar stod öppna och det kunde regna in. Skicket var helt enkelt bedrövligt. 
 
Det visade sig att antikvarien Bo Karlsson på Länsmuseet någon gång på 70-talet hade fotograferat byn och utrett dess historia och att det i byn hade funnits bosättningar ända sedan 1300-talet. Bo Karlsson blev vår kulturella rådgivare för renoveringen av Börsebo by. Min nyligen pensionerade pappa Gösta går med entusiasm och stor kunnighet in i uppdraget med att rusta upp byns byggnader ett efter ett. Redan efter något halvår kunde vi i familjen ta ett litet hus som var byggt på 1600-talet i anspråk som helgbostad. Efter ytterligare ett par år hade bosatte vi oss på gården permanent och här börjar en underbar epok i våra liv.
 
Principen för allt arbete var ”att när vi är färdiga skall det inte synas att vi gjort något”. Vi skulle alltså i så stor utsträckning som möjligt återskapa det som en gång varit. Vi bestämde att det var 1800-talet som skulle vara vägledande för under århundradenas gång hade ju gården haft olika skepnader. I laga skiftet hade ju hus flyttats om på alla möjliga sätt.
 
Börsebo blev Birgittas och mitt stora intresse och vi gick med entusiasm in i ”kulturarbetet”. Jag studerade markerna och letade upp gamla stigar och vägar. Jag studerade husförhörsprotokollen från början av 1800-talet och så långt fram som de fördes och kunde där ta del av spännande noteringar från svunnen tid som bl.a. kunde berätta om utvandring till Amerika från byn och ”inhyse änka” och ”fattigjon”. Byn bestod förutom av ett 25-tal byggnader av vackra ängar, åkrar och skog. Sannerligen inga bördiga åkrar utan mest ängar med backar och sten och jag undrade när jag gick där hur i hela världen kunde man försörja sig på det som fanns.
 
När byggnaderna var iordning hyrde vi ut ett av husen och en familj flyttade in som fick tre barn, de hade ett 10-tal hästar som flyttade in i stallet. Vi själva skaffade kor, grisar, höns, katt och hund och byn levde upp igen efter att många år legat öde.